Till Min StudieKamrat som är Guld värd

När jag satt här i sängen och kände hur jag totalt hade misslyckats med min första tenta.
Min upplevelse, mitt misslyckande, och min skam över att berätta för min barn över att trots att de var snälla gav mig tid och passade upp mig under tentan, så var jag en misslyckade skit som inte klarade av sex frågor på en tenta....

Mitt beslut om att bränna upp boken hejdades av ett mial, från min studie kamrat.
Som jag inte kände var det som stoppade mig.
Ett lite lägre brev om att inte ge upp och välmenande ord om att jag duger.....
Vid min skärm satt jag och log lite trotsigt, hur kunde hon veta det som aldrig hade träffat mig? Vad vet hon.

Men hennes meningar gjorde något med mig, jag la undan datorn, la min bok på sin plats, tog en promenad.
Kom hem läste brevet igen, samtidigt med hennes rader, flög det vilda tankar runt mig.
Vågade tankar och tankar som jag inte vanligtvis tänker.

Tänk om hon har rätt?
Tänk om det är så att jag kan det men, behöver göra om studie tekniken.
När jag skrivit ett tack brev till henne, så bestämde jag mig för att pröva om det kunde vara så.
I min kammare ställde jag ordning, fixade dokument och hittade på frågor som skulle kunna vara möjlig på tentan.
Där efter la jag ner massor av kraft, på att formulera mig, hitta på rubriker så att jag hittade svaren när jag skulle tenta.
Och det var just detta som behövdes.
Massor av tid och en struktur som krävde sin kvinna, blev till efter min studie kamrats brev.
Någon där ute hade skrivit ord till mig som talade till min drivkraft, som jag innan inte hade hittat, några ord på en skärm, av en människa långt borta, hade tagit sig tid att läsa vad jag skriver i min blogg.
Denna någon hjälpte mig, att ta till det sista krutet för att lyckats.
Hon måste varit min ängel.
Någon där ute, såg till att hon på något sätt upplevde att här skall skrivas.
Något där ute, såg till att jag öppnade ett brev som jag annars inte hade öppnat, efter som jag inte kände till avsändaren.
Denna någon som skrivit brev var utsänd till mig, enligt Kaj Pollaks bok.
Av denna någon skulle jag sedan lära mig något, om mig själv.

Denna någon tog sig tid att skriva några rader i ett mail, dessa rader har förändrat något i mitt liv. Som för mig redan nu, är något som jag kommer att ha med mig resten av mitt liv.

Hon visste sanningar om mig, som jag inte trodde mig ha.
Denna kvinna är värd en guld stjärna, hon är speciell.
Idag och just nu, är hon värd massor av tacksamhets tankar av mig, men just nu i skrivandets stund blir det bara en:
Tack! Jag känner stor tacksamhet över att du just då tog dig tid, att kämpa med att få in en kommentar i min blogg.
När du inte lyckades, så gav du inte upp.
Utan valde i stället, att skicka via min privata mail, dina ord är en del i mina lyckade studie resultat.
Min utsända ängel eller vad det nu är, du lärde mig något stort om mig själv.
Tack, för att du finns och för din uppmuntran, din värme och dina rader.
De värmer.
Jag är hedrad då du tittar till min blogg ännu, det betyder mycket för mig.
Tack för ditt uppmuntrande och stöd under denna tiden.
Tack, läs gärna vidare, skicka mail emellan åt.
Jag lovar att jag skall besvara, själv skicka emellanåt.

Njut av våren, som snart är ett faktum,njut och lev livet.
Jag önskar dig massor av guldklimpar, varje dag.
Massor av små ögonblick av livets alla ljus glimtar, som smörjer upp och fyller oss med energi. Du är en energi källa, dina rader till mig fyller mig, med energi kickar i mina studier.
Tack ännu en gång!