Jag är så stolt över mig själv

Får man säga så?
Ja det får jag göra. Igår när jag faktiskt funderade på om jag skulle lägga av, och slänga min bok.
Så ägnade jag en stund över att tänka saker, om mig själv.
En tanke blev att: jag har ju frivilligt sökt in på kursen , jag har ju kommit in på den.
Någon mening med denna kurs finns det. Sen om det handlar om att jag ska klara den, eller ej är ju inte bestämt. Det beror ju på mig. Vad är mitt mål med kursen?
Är mitt mål att jag ska slänga boken, och känna mig ledsen, över att jag inte vågade, eller valde jag det för att jag faktiskt vill lära mig något, och i så fall vad vill jag lära mig?
Jag har redan lärt mig en massor av saker igenom att läsa. Jag har fått stora insikter om mig själv, jag har lärt mig att ställa saker till rätta, inom mig. Jag har tydligt sett mönster inom mig, och blivit medveten om tankar som jag för länge sen trodde var försvunna.

Det som Freud kallar det omedvetna.
Nu vet jag inte om jag kan sätta mina tankar i hans teorier, men mina insikter om mig själv, är viktiga och dessa hade jag inte innan jag började kursen. Dessa insikter och min nya kunskap om mina egna mönster, har blivit synliga och tydliga. Vilket gör att jag har en möjlighet att bryta dem, ta med dem i min erfarenhet för att göra något gott av dem.
Idag känner jag en stor Tacksamhet över kursen!

Hur det går med kursen är inte det viktiga just nu, självklart vill jag klara den, men det viktiga för mig blir att jag håller på att utvecklas, just nu bryta ett tanke mönster, som jag ser hos mig själv.
Det är att jag alltid i mitt liv sett på mig själv som lite mindre intelligent , jag är dyslektiker vilket betyder att jag inte kan läsa, jag har adhd vilket betyder att jag inte kan koncentrera mig.

Trots detta! Så har jag lyckats att traggla igenom fem kapitel i min bok, som är skriven på engelska!
Mina koncentrations svårigheter gör ju sig påminda , då språket är på engelska. Vilket orsakar att jag inte har mycket flyt i min läsning, trotts detta så har jag lyckat sammanfatta dessa fem kapitel.
Jag har under tiden, trotts all tid jag läser. Klarat av att jobba, ta hand om min familj, hunnit med egna reflektioner.
När jag nu läser detta så blir jag varm inom mig, stolt och ganska kärleksfull emot mig själv.
Jag har gått framåt, jag kan, jag duger, jag är bra, mitt liv är betydelsefullt för mig, vad mera kan jag begära?