Går dagen var en bra dag, allt flöt.
Inget krångel med läxor, alla verkade ha flyt igår.
De jobbade med sina saker, min stora son var i sin gamla skola och gjorde en undersökning om bamba i skolan.
Vi hade en diskussion, då han höll på att reda ut alla papper som han skulle sortera räkna ut. Han ville ju så väldigt gärna att det skulle vara siffror som visade missnöje över bamba.
Men då jag hjälpte honom, så fick jag en lite annan uppfattning.
Han är ju tonåring....
En sann tonåring som vill förändra världen
Han vill förändra samhället göra revolt, ockupera hus, säga nej till etablissemanget, en stridsanda samt en eld i ögonen.
Med andra ord, han är en normal tonåring.
En sann tonåring, jag är en mamma som känner igen mig i honom.
Jag stod så gärna nere på torget och kollade inte proletärer, lyssnade på EBBA som sjöng om att hänga gud, Staten och kapitalet.
Jag ville också förändra världen.
Jag trodde på att Kpmlr skulle ge oss ett rättvisare och ett fungerande samhälle.
Dessa drömmar visioner, kämpar andan dog ut, ju fler år som kom till.
Idag är all denna glöd och eld endast aska.
Likt kommunismens fall, så har mina åsikter flagnat.
Idag har vi ju även bevis på att vare sig kommunismen eller kapitalismen fungerar.
Vad kommer här näst?
Vad ska vi brinna för nu?
Vad ska våra ungdomar slåss för?
Vad och hur skall de skaffa sig kunskaper, åsikter , illusioner och visioner om ?
När inte ens bamba maten gick att skapa en diskussion om, eftersom de i denna skola var relativ nöjda med maten.
Eller är det så att vi idag har så fullt upp med våran cyber värld? Så att vi inte ens har förmågan kvar att kämpa emot Babilons murar.
Eller är det så att jag bott in mig så i min bekvämlighet, att jag inte ens tittar på det som fascinerade mig så som ung ?
Håller jag på att bli gammal, trött och en vanlig grå sosse?
Jag som inte ens är sosse, har jag blivit så grå att jag inte ens tittar på när de unga brinner för idéer och åsikter?
Eller saknar vi åsikter idag?
Nej nu ska jag ladda upp lite glöd, tillsammans med min kompis dammsugaren.
Här skall spelat Thåström!!!
Några timmar kanske kan det tända en lite brasa, eller i alla fall visa mig bortglömda minnen. Från min tid, då jag delade ut flygblad, om någon orättvisa långt borta från vårt avlånga land.
2 kommentarer:
Jag förvånas ibland över tonåringars självklarhet och övertygelse att de har rätt i alla lägen. Deras brinnande engagemang och ställningstagande olika situationer. Allt ifrån rätten att vara ute hur länge som helst på kvällarna till vad som försiggår i Palestina.
Jag tror att det helt enkelt är livsnödvändigt för dem att ha en sådan hybris. Hur ska de annars våga sig ut i livet? Hur ska de våga tro att de ska få jobb? Att de ska klara sig själva? Att världen är full av faror, det vet vi vuxna. Tack och lov tror inte våra tonåringar att något ska drabba dem (våldtäkter, knivattacker, misshandel, krig, sjukdomar, droger, bilolyckor, arbetslöshet, ensamhet…) De är obesegrade, oövervinnerliga och odödliga. Det var jag som tonåring, trots alla de motgångar jag redan upplevt. Det är min styvson och andra tonåringar jag ser ute. De äger världen och ingen vet lika mycket som de gör. Vilken underbar styrka de har. Vi kan bara hoppas deras glöd får finnas kvar och att vi som vuxna inte tar bort deras livspassion. Kram och ha en bra dag...
Ja, lite avundsjuk på deras glöd är jag eller nej inte men det var en sådan härlig känsla som de har att förändra de tror på kämpar glöd och uppfattningar de brinner
jaja det var en härlig tid men trots det härliga så är det väldigt skönt som vuxen att ingått i bekvämlighets rollen skönt att inte ha så många åsikter som alla vill motbevisa och det är härligt att se min son brinna ha åsikter
må du allra bäst du med
Skicka en kommentar