Jag är så nöjd med mig själv.
Tänk att jag höll mig kvar. Trots Ångest,Trots känslor som var allt annat än snälla i mig, Så stannade jag kvar.
Fullt ut sista Tentan är gjord, och jag lilla söta jag fixade att göra det. Nu är det ju inte så att jag har något resultat av tentan än så visst den kan gått till skogs. Men det spelar ingen roll hur långt till skogs den går Jag kan göra om den!
Just nu har det grundat sig en otroligt vacker blomma inom mig och jag är så stolt över mig själv. Jag blir nästan tår ögd när jag tänker på min prestation och mig. Jag, Jag fixade att läsa Engelsk litteratur, jag klarade att samla mina tankar och min energi, jag fokuserade på det jag skulle och har klarat det, Lilla jag.
Har studerat Personality Theroy and Research gjort mina tentor.
Jag har vuxit i mig själv, ser på mig själv med kärlek i ögonen.
Jag trodde inte i början att jag skulle stå ut, nu står jag här på andra sidan av tröskeln kan titta bakåt, och känner inom mig att INGET ÄR OMÖJLIGT!!!
Men krävs blod svett och tårar både då och nu.
Då för att jag kände mig stressad och var inte säker på att jag skulle hålla ut dessa månader , nu är det tårar av glädje istället och stolthet.
Inte för att visa andra att jag kan eller är duktigt,nej utan mera för mig själv jag är stolt inom mig i magen över att jag med dyslexi, ADHD, hela 44 år, aldrig lyckats med studier som barn, hoppat på och hoppat av, gjort nya saker hela mitt liv.
Aldrig stannat om det blir tråkigt.
Jag har stannat kvar fast det var svårt, stannade kvar fasten jag misslyckades totalt med första tentan, stannade kvar fast det kändes som att jag inte skulle klara det, och nu är jag här.
Solen skiner, och jag skiner i kapp med den, jag vill ut och möta livet, dansa runt sjunga skrika vråla hur Djäkla hur bra kan Jag vara?
Det blir mitt nästa mål, har redan en annan kurs på G lämnade in pappret i går, och börjar nästa veckan
Tacksamhet
Här blir en tacksamhets tanke till mig själv!
Tack för att jag är så helt enormt envis, det hjälper, tack för att jag var så djärv, så att jag vågade , tack för att jag har valt att ha så underbara människor, runt omkring mig, som stödjer mig.
Ni har varit underbara under tiden, Tack för att jag har så underbara, stödjande barn som tar hänsyn, Mina barn är helt enorma underbara, som har visat hänsyn, då jag har tentat, pluggat
Jag har så mycket att vara tacksam för....
Det gäller bara att lyfta fram det titta på, det då kan den minsta lilla sten bli vacker
2 kommentarer:
fick den här kommentaren på mial från min syster och hur sjulle jag kunna ta den som en dålig kommentar??? blev nästan tår ögd
Grattis!
En liten kommentar till din blogg, ville inte lägga ut den på nätet, ville inte lägga ut den till kolumnen, vill du lägga till den så får du göra det själv. Låter det dåligt, något av det jag säger så ska du från början veta att det är inte illa menat, utan läs det från en positiv vinkel!
Jag är glad att du nu vet det som vi alla har vetat om innan och som du inte vågat tro på. Varför skulle du inte klara av dessa studier när du ju, när Felix var nyfödd, både klarade av att jobba, studera på komvux, vara nybliven mamma samt driva en korvkiosk? Det började ju för övrigt i samma veva med en gardin, (eller vad det var), som du inte trodde du skulle klara av. Datorn du inte förstod dig på, etc, etc. Studier i all ära, fortsätt så länge du tycker det är kul och det ger något tillbaka, men glöm inte av allt runt omkring. Jag menar du har bevisat för dig själv att du klarade av det, du behöver inte bevisa det igen. Fast det är klart måste du studera för att bli något som du vill arbeta med så fortsätt. Du VET att du klarar det om du vill. Det vet vi allihop!
Som sagt, läs detta i bästa välmening för det är inte kritik på något sätt, bara vad jag tycker!
Cristina
Skicka en kommentar