erfarenheter är nyttiga bra som dåliga.....

Besvikelse? Kan jag säga att jag är besviken, över att min tenta inte gick bra? Nej eller ja?
Självklart är det så att jag är besviken, till och med ledsen. Men visste jag inte detta från början?
Jo, det gjorde jag, visste inte jag, att jag just i sådana här situationer inte klarar det? Jo!!! Det gjorde jag. Alla teorier snurrar runt i huvudet på mig, och trots att jag tagit min tablett analyserar jag detta i minsta detalj....... Vad är det som gör att jag, utsätter mig för sånt här? Vad är det som gör att jag går tre trappor upp, för att boxas med en Världsmästare? Vad är det som gör att jag utsätter mig och mina känslor, för ett direkt mord försök! Jag är ju nästan Kriminell, mot mig själv. Borde inte jag i stället krama om mig själv, och ta en filt över mina ben, och luta mig tillbaka. Borde jag inte inse att mitt funktionshinder faktiskt inte försvinner, för att jag vill det? Nej!!! NEJ! Jag gör inte det, och jag vill inte åka snålskjuts på adhd bokstäver och dyslexi..... Jag Är en ok människa, fast jag har dessa bokstäver och sånt , jag är ju inte en bokstav...
Visst just nu mår jag inte bra, och jag är besviken. Det gör inte mig till en sämre människa, jag är lika bra idag som jag var igår...... Min besvikelse ligger tror jag där den hör hemma. För jag är besviken, besvikelsen ligger i allt arbete jag lagt ner på att läsa varje ledig minut allt jag sagt nej till under dessa månader. Allt jobb har inte gett resultat... Gör det något?? Klart det gör klart att jag vill lyckas med det jag förutsatt mig men jag inser att jag duger ändå och jag läser ju denna kursen för att jag är intresserad av ämnet. Var mitt intresse ligger har jag inte riktigt klart för mig än vet inte vilken motivation som drar i mig för att utsätta mig för detta. Är det för att jag är psykiskt o stabil? Nej! Är det för att jag behöver det i mitt arbete? Nej! inte det heller .......Jag gör det mera för min egen skull, än för mitt arbetes skull, men varför vad är det i mig som gör att jag har intresset?
Jag vet inte det.... men jag vet att jag gör mitt bästa och jag vet att oavsett vad andra tycker om jag misslyckas eller duger eller inte. Så vet jag att: klart, jag duger! Klart jag är bra ändå och trotts att jag inte riktigt är bekväm med adhd och dyslexi så det är sådan här jag är och det säger bara, att jag måste lägga ner ännu mera tid på att anstränga mig, och plugga mer. Klarar jag inte det denna gången, så kanske jag klarar det nästa gång. Är det ett misslyckande?
Nej! Det är det inte, utan det är mera än erfarenhet som säger till mig att det behövs mera bensin och mera kraft. Livet tar inte slut för det här, även om det känns så, det gör inte det
För jag är fortfarande en helt unik härlig människa en bra mamma vilket är det viktigaste i mitt liv just nu. Jag behöver bara bli lite snällare mot mig själv!!!!
Jag behöver bara sluta kräva så mycket av mig själv jag är bara människa...