våran lilla pojke fick jag åka och hämta i skolan igår. Fröken ringde hem, och hennes röst sa mig, att hon var skärrade trött, hon bad om hjälp.
Jag kommer till skolan så stod magistern ute på skolgården, väntade på mig. Inne i klass rummet satt en fröken med skinn handskar på händerna, höll i pojken som halv satt eller halv låg på golvet, fräste och bankade sitt huvud mot fröken, så att hon skulle få ont. En fröken satt bredvid och försökte prata med pojken.
Försökte att bitas och kunde inte prata, allt detta över några matte tal. Vi har haft liknande insedenter här hemma.
Men den pojken jag hämtade igår, var en pojke som var oerhört besviken. Besvikelsen gick tyvärr ut över andra, som i och för sig är tur. Men den handlade ännu en gång, om att det blev fel, ännu en gång var det besvikelse över sig själv, över att han inte heller denna gången lyckades. Ta sig ur en situation som han inte ville vara i.
Jag är nu rädd, jag är rädd, jag behöver hjälp ........jag är inte rädd över mig själv jag behöver inte hjälp för mig själv.
Utan jag är rädd för hur detta kommer att utvecklas sig, vår lilla kille har AS men även ADHD han äter concerta, trodde jag då jag litat på att när jag påminner om den så tar han den.
Här är ett problem, för han tycker att det känns äckligt i halsen. Så för att slippa obehaget i halsen så säger han eller låssas ta tabletten. han har inte ännu insätt värdena med att ta tabletten. Den hjälper han faktist att inte hamna i sådana situationer.
Saker som man ska ta in i munnen kan ju tendera till problem för människor som har as och autism.
Våran lilla pojk äter inte kött, ost fisk, mm. Det blir lättare att förklara om jag skriver vad han äter. Han äter potatis, brysselkål, sparris, ägg utan gula, limpsmörgås med leverpastej men helst bara chips och godis kakor och dricka, det hade varit ett dröm senarie för honom.
Och fasten jag vet att det inte hjälper, och jag vet att han får i allafall i sig gröna grönsake,r så blir jag ibland en förälder som vill att han ska prova och smaka.
Men de stunder förlorar jag, och han går ur dem med segern i behåll.
Men jag är rädd vad ska jag göra? Hur ska jag få honom att funka i skolan, hur ska jag hjälpa honom, så att han inte behöver misslyckas hela tiden?
Vem ska kunna hjälpa mig, hur ska jag betee mig... skolan är min pojkes arbetsplats.
Som vuxen kan du byta jobb, inriktining och chef, välja ett jobb som du tycker är roligt som passar dig....
Det kan du inte göra som barn, du kan inte bara gå in till chefen, och säga att:- du majjen jag skulle behöva några dagar ledigt, en vecka i solen så jag tar av min sparade semester eller inte heller kan du säga till cheifen, att jag har tröttnat på dessa arbets uppgifter och behöver vidar utveckla mig så jag ska byta riktining ta en pause söka nytt.......
Det är olika världar skolan är en tvungenhet där du inte kan påverka förhållandet till dina chefer, om du är barn, du väljer inte heller kamraterna, är du annorlunda så har du svårare att knyta kontakter, och få vänner.
As har särskilt svårt för att läsa av sociala situationer och knyta kontakterr för han vet inte hur det går till......
Min son behöver semester från skolan, han behöver vila upp sig han, behöver en lugn stund utan möten med andr,a där han är så illa tvungen att vistas i en miljö, som han inte får ihop.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar