Allt skulle bli så bra oavsett

Så trodde jag då jag skulle få min diagnos. Oavsett om de sa till mig att jag du har ADHD, eller nej du har inte det. Så trodde jag, att jag på något sätt skulle få en enklare tillvaro. Detta har inte hänt!
För jag är den samma idag, som jag var innan jag fick min diagnos.

Men en stor skillnad finns där trotts allt.
Nu handlar det om, att jag har större förståelse för mig själv, att jag på något sätt mera rycker på axlarna. Än att jag gräver ner mig i själv kritik, och stygga tankar mot mig själv. Idag säger jag inte till mig själv att jag är värdelös och dum i huvudet, utan idag ger jag mig lite extra kärlek och klappar om mig själv.

Detta gör att jag idag vågar titta mera på sådant som jag inte har full koll på, jag vågar se till mina brister.
Kanske är det så att mina brister kommer finnas hela livet. Men nu när jag öppnat ögonen, så har jag en möjlighet att göra något åt dom. Skulle det nu vara så att jag inte har förmågan att göra något åt dom, så har jag idag större mod inom mig, att faktiskt be om hjälp.
Det vågade inte jag förut, då vände jag ut och in på mig själv för att lyckas.
Lyckades jag inte så valde jag att se det som meningslöst och ointressant.

Har säkert massor av sådana beteenden ännu idag, men skillnaden idag är att jag är medveten om dem. Jag kan välja om jag vill göra något åt dom....
Det är den stora skillnaden mellan innan adhd och efter adhd......
Idag känner jag en stor tacksamhet åt denna skillnad, den gör mig mera ärlig, trygg och kärleksfull emot mig själv.