Vänner

en gång för nu många år sen träffade jag en vän. Den kvinna är en kvinna som jag känner fullt förtroende för, jag vet att jag kan säga allt till.
Hela Hon utstrålar ärlighet och harmoni, då jag ser henne. I mina ögon är hon en mamma med hela sitt hjärta.
Jag har många gånger önskat att jag var en sådan mamma, som hon är, för hon har alltid tid för sina barn, hon tänker alltid tankar utifrån, barnens värld. Nu inser jag att jag inte och aldrig kommer att bli som hon, och att jag som mamma duger som jag är, för mina barn.
Mina barn behöver inte en mamma som henne, för de behöver sin mamma, som är jag.

Men ibland när uppfostran känns svår, och då jag inte känner mig säker på det jag gör, då tänker jag ofta på min väninna. Hur skulle hon göra, hur skulle hon ha tänkt.

Hur som helst igår var denna kvinnan här, i mitt kök vi satt och drack te, och pratade om livet och våra barn. Och för en gång skull tror jag, att jag fick hjälpa henne, istället för hon hjälpte mig. Nu var det inte så att jag bar tunga påsar eller flyttade om saker, utan det ända jag gjorde så var det att lyssna.
Jag känner en stor tacksamhet över förtroendet, och jag är så tacksam över att hon är en vän. Som jag känner,som ger lika mycket av sig själv, som jag gör. Jag uppskattar hennes ärlighet.
Jag är glad över att hon är en vän, att hon finns. Jag är oerhört glad, över att jag känner och upplever henne som ärlig trofast. Vissa människor får en speciell plast i våra hjärtan, och hon har en sådan plats i mitt hjärta........