Min man är en stor vän av trav. Ett år vann han guldstallet. Denna vinst tog oss till Frankrike. Det var en upplevelse från början till slut, som det ofta brukar vara då vi är ute tur. Självklart så kom min väska bort, självklart hörde vi inte att de ropade upp min namn, för att meddela mig om den försvunna väskan.
Självklart missade vi turist bussen som skulle ta oss till hotellet.
Mobilen som min man hade med sig, hade han givitvis stängt av, då vi skulle flyga.
En liten detalj som min man inte tänkte på, när han stängde av den. Var att han skulle behöva en kod för att öppna den igen. Så på flygplatsen stod vi utan mobil, utan väska och turistbussen som skulle ta oss till hotellet. När vi frågade en liten tjej på knagglig engelska, hur vi skulle göra. Så upplyste hon oss om att det fanns rätt många sådana hotell i Paris. (Typ som Scandic här hemma.) Hennes engelska var ju inte ett spår bättre än våran, snarare tvärt om. I samma ögonblick blev jag yr, marken började gunga, massor av folk och massor av hamstergångar på flygplatsen. En massa stora vakter fulla av muskler till och med i ögonbrynen.
Där stod vi.
Jag brukar ju stressa upp mig, vilket var läget nu. Med min alltid ko lugna man upplevde jag för första gången som lite skärrad. Runt omkring oss smög skumma taxichafförer runt och frågade om vi skulle åka. Vi visste ju inte ens adressen till hotellet.
I mitt huvud snurrade inte 1000 tankar längre, utan flera miljoner! Allt från blåsning , mord och förnedring, samt att varför skulle inte detta inträffa oss.....
Efter ett tag fick min man tag i en taxi, som visste vart hotellet fanns.
Inne i bilen frågade jag min man om det var tvunget med säkerhetsbällte, vilket min man genast tagit på sig. Just som jag frågat, upptäckte jag med ens att ett säkerhetsbällte var det minsta jag skulle behöva där. Letade febrilt i taxin om det stod något om krockkuddar, funderade på hur detta kunde stavas på franska.
En räddning blev att jag upptäckte ordet airbag, vilket gjorde mig lite lugnare. Just då svängde taxi föraren ut på motorvägen, i kapp med mina smått förskräckta skick. Denne man visste precis var gaspedalen fanns men hade aldrig lärt sig det där med att ha ett ägg under gaspedalen. Utan hade gaspedalen i botten från början till slut!
Svetten rann i pannan på mig, jag började med ens be en stilla bön till en gud som jag alldeles innan inte trott på, just då bad jag att: Snälla gör att det finns en gud, och att denna gud, ser mig nu.
Framme vid hotellet så tackade jag sedan denna gud.
Vi gick lugna och fina in på hotellet, där alla var samlade även våra vänner från veckan innan. Väskan skulle komma senare på kvällen. Efter en liten koll på hotellrummet och ett litet bryt i minibaren där jag intog en flaska vatten. Jag inte kollade vad vattnet kostade innan jag druckit upp den. (50 kronor kostade vattnet.)
Därefter tog vi tillsammans med våra reskumpaner, oss ut på en liten tur.
Hittade en mysig liten restaurang där det var fullt med vindrickande franskmän. Inte en turist så långt ögat nådde. God mat och trevligt sällskap, en helt underbar atmosfär.
På hemvägen tog vi en tur till en liten affär, där jag inhandlade en ny flaska vatten för nån tia, den skulle jag ställa in i minibaren var tanken. Hittade lite god ost och bröd samt lite vin om jag inte minns fel.
När vi sedan skulle gå till vårt hotellrum, så var dörren låst! Det spelade ingen roll hur vi än försökte med vårat kort, dörren var låst. Vi gick ner till receptionen, där en först trevlig kille skulle hjälpa oss, när han sedan upptäckte att vi öppnat minibaren.
Blev vi ett kriminellt par som försökt råna baren, enligt honom. Baren fick inte öppnas utan kreditkort. Jag hade tyckt att den var lite svår att öppna, så jag hade ju provat flera gånger i fall den bara var lite trög. (typ 20 gånger hade jag nog brutit upp minibaren, utan att veta om att jag då begick en kriminell handling. )
Efter att lämnat mitt kreditkortsnummer , så fick vi ett fungerande kort igen. Väl inne i rummet igen, tog jag ut alla flaskor som fanns i kylen för att lägga in min ost och lite annat gott.
Då hittade jag små brickor som flaskorna stått på, (dessa var till för att ha koll på hur mycket dricka vi tagit).
Nu var det inte så att jag fick det klart för mig, utan jag kollade lite vad det kunde vara för något, genom att tryck lite grann på dem, utan något ont anandes. Detta glömdes av och vår Paris vistelse forsatte.
Nu är kvällen sen så jag fortsätter i morgon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar