forts. från förra inlägget.
Dag 2 efter ett intag av god frukost och ännu godare kaffe, skulle vi tillsammans med de andra åka till travintresserades mecka. Grosbois där fanns det massor av hästar och en massa konstigt folk.
En liten by som bara var till för travhästar och dess skötare. Nu är det ju inte så att jag är lika intresserad av denna sport som min man är. Men jag måste erkänna att det var lite kul att besöka denna lilla by.
Efter detta besök var det dax för mig och min man att gå ut bland alla Parisare.
Den stora dagen var ju söndagen då Prix d’Amérique skulle gå av stapeln.
Min mans höjdpunkt , detta blev min värsta upplevelse! Jag kan än idag inte förstå hur så mycket folk kan samlas på en plats.
Franskmännen är lite konstiga, alla satsar på en och samma häst som alla vet ska vinna. Eftersom alla vet det innan så vinner de ju inte så mycket pengar. När loppen körs, så är det ett otroligt skrikande och hejande på hästen som ska vinna.
Jag kan inte förstå hur andra människor kan tycka att det är kul att spendera en heldag på en travbana. Vid det tillfället lovade jag mig själv att jag inte någongång i mitt liv ska sätta min fot på den travbanan igen. För det var den längsta och tråkigaste dagen i mitt liv! Kallt var det också. När dagen var slut och vi skulle återvända till hotellet var jag nöjd och glad över att allt var slut.
Sista dagen i Paris vandrade vi runt i staden. En taxi förare fattade att det här är människor som inte fattar ett dyft. Pratade på endast franska, i en djäkla fart, kunde inte engelska.
För att vi skulle få tyst på honom, och för att komma till hotellet, fick vi betala lite bonus till honom. Han sitter nog och skrattar än idag, över hur dumma och blåsta vi blev.
När vi sedan checkade ut från hotellet, kom en liten smärre chock, som efter diskussion på franska och engelska och lite svenska löste sig bra.
Receptionisten fick ut en liten räkning på sin dator, som gjorde att vi skulle betala femtusen kronor, för alla förfriskningar vi för sett oss med i mini baren.
Minns ni brickorna som var i kylen, som jag kollade in och tryckte på lite extra? Dessa registrerade allt jag tagit från kylen. Dessutom hade jag försätt mig med kaffe, tidigt på morgonen i receptionen. Detta kaffe kostade 35 kr.
Som tur var så ringe de städaren, som gick in i vårat rum och kollade i minibaren. Allt fanns ju kvar, och fint uppställt, så i slut ändan behövde vi endast betala 105 kronor för de tre koppar kaffe jag försätt mig med.
Flyget hem till Sverige gick bra, tills vi skulle byta i Danmark.
Där kom min make på att han hade flugit färdigt, för denna gång.
Snabba beslut och en snabb promenad ner till tågstationen i Köpenhamn blev bestämt. Vi löste tåg biljett till Malmö.
Väl där skulle vi ta natt tåget till Gbg.
Vi var där 22.00 vilket gjorde att vi inte hittade nått tåg, det hade gett sig av redan klockan 19.00.
Huvudvärken sprängandes i pannan, väskor som var tunga. En massa konstiga människor på Malmö tågcentral, gjorde att detta inte kändes så bra. Vi hittade ett par datorer, där slog vi oss ner.
Började febrilt leta efter ett sätt att ta oss till Göteborg.
Vid datorerna framför oss, satt en stirrande och fluktande gubbe, med svett i pannan, en konstig blick och konstiga läten, försåg han oss med. Vill inte ens tänka på vad han gjorde där.
Efter en timmes letande, så kom vi på att det fanns något som heter Säfflebussen, som gick lite efter midnatt. Denna buss lyckades vi hinna med.
Lite skumt ställe att ta sig till. Samtidigt som vi satt där och väntade på bussen, så stannade det två bilar.
Vid detta tillfälle sa min man till mig att inte titta dit. Vilket gjorde att jag blev ännu mera intresserad.
Då blev jag lite rädd och säkerligen vittne till människo smuggling.
Idag vet jag varför jag inte ska välja Säfflebussen, mitt i natten.
Denna buss hade åkt ända frånTyskland och mellanlandat i Köpenhamn.
Den natten var jag en tant, som satt med väskan hårt tryckt mot min kropp. Halvsovandes i min mans knä.
Hela tiden vaksam på att det när som helst, kan hända vad som helst! Helt på det klara med att denna buss, säkerligen hade massor av narkotiska preparat gömda bland resesällskapet.
Väl i Göteborg kom jag på, att vi skulle ta flygbussen till Landvetter. Att vi skulle vänta vid centralen, på att bussen skulle gå.
Ha ha haa! Centralen var nersläckt, låst och stängd . Det var mitt i natten.
Min man lyckades hitta en taxi, där han skulle pruta lite på priset. Även denna taxi förare ville ha lite extra. Det pris min man sagt stod sedan på bilrutan. Men taxiföraren skulle ha lite extra tyckte han. Men där bedrog han sig, för nu var vi på säker mark! Klockan var 4 på morgonen, trötta var vi. Detta gjorde att han inte fick en krona mera, än vad han skulle ha.
På Landvetter letade vi upp bilen, betalade massor av pengar i parkerings avgift.
Där efter åkte vi den långa vägen hem.
Här hemma var vi vid sex på morgonen.
Våran pellets panna hade gått sönder, det var kallt här inne. Min mamma var trött, åkte i väg till sitt jobb.
Vi väckte barnen, skickade iväg dem till skolan. Ringde jobb, sa att vi var hemma idag. Där efter la vi oss i sängen och sov länge........
Denna resa kan vi idag skratta åt, ser att det var ett spännande äventyr. Vilket vi inte gjorde då det begav sig.......
I år har min man ännu en gång tippat i nått stall, det heter inte i dag guldstallet. Utan nått om Dalastallet.
Tävlingen har liknade priser, som då han vann.
Skulle han även denna gång vinna, denna tävling. Så tänker jag ha en massa planer, om plan A inte funkar.
Ska se till att ha hela alfabetets planer.
Jag ska även innan boka tågbiljett, och hyra bil i Malmö, så vi slipper en massa mystiska obehag.
Dessutom ska jag inte besöka Prix d’Amérique tävlingen, i Paris.
Utan då kan jag sitta på något café, titta på alla människor i Paris. Travtävlingen får min man ensam uppleva, förmodligen så får han roligare utan mig. Jag tröttnar så fort på dessa ställen.
Ha det gott alla!!
I dag blir mitt sista arbetspass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar