när Människor runt en försvinner! Släckten från min fars sida, har ett eget sätt att säga att du duger inte här..... och det gör ont i mig..... min vackra kära faster blev bara 64 år! Min faster var sjuk hon hade cancer i magen, fick det för tre årsen. Idag finns hon inte mera. Jag har alltid i hela mitt liv tyckt väldigt mycket om min faster, hon har alltid haft massor av tid för mig.
Det har alltid varit konflickter och gnäll mellan våra familjer men min faster har alltid visat att vi barn inte har med detta att göra, hon har fått mig att känna mig speciell! När jag än har ringt så har hon haft tid, och hon har alltid stöttat mig, alltid varit noga med att visa mig sin kärlek.
Idag är hon borta hon finns inte mera !!!! Tyvärr så fick jag inte veta att hon var så jätte sjuk, och inte fråns i förrgår fick jag veta att hon var död.
Då inte ifrån hennes familj, och inte heller den veckan hon dog.
Hon dog den 31 maj! Vidare fick jag till mig att begravningen var inget som jag skulle gå på för den var bara för familjen. Jag fick inte veta när den skulle vara, så jag kan inte ens skicka en blomma till detta avsked!
Det känns som om mina kusiner och min fasters man har tagit eller stulit något ifrån mig! De har bestämt att jag inte är värd att ta farväl av min lilla faster. Jag har inte rätt att en sista gång få säja hejdå till någon som alltid varit speciell för mig.
Nu är det inte så att jag för all framtid hatar mina kusiner och min farbror för de har säkert sina skäl till att vilja ha det på detta sättet! Men det GÖR ONT! Det gör djälvligt ont!
Det finns inte något jag kan göra, för att ta bort denna känslan och min sorg. De känns som de inte tillåter mig, min sorg, att jag inte har rätt att känna sorg.
Nu är det inte så att jag måste gå på begravning för att säga hejdå, för jag vill inte ens säga hejdå, till min faster. Hon finns här fasten hon inte finns. Hon kommer alltid vara min faster. Jag kommer alltid kunna känna att hennes närhet och kärlek. Jag kommer alltid minnas henne. Mina bilder som jag har av henne, har jag kvar inne i mitt hjärta, hennes röst hör jag när jag tänker på henne. Visst är jag ledsen och sorgsen över att jag inte kan träffa henne mera nu. Men i min värld så dör bara kroppen, min fasters energier finns kvar och nu har hon och min pappa äntligen en chans att reda ut ett och annat i deras himmel.. I min tanke, så tror jag att de lättare nu löser allt som de bråkat om här nere i livet. Nu kan de sitta där uppe i himlen och titta ner på oss och se hur dumt allt blev! Men de kommer att se att vad spelar det för roll.
Så nu du faster Tony,. Jag säger inte hejdå! Just nu får du stå ut med att jag är ledsen, det kommer att gå över. Du var en speciell faster till mig, min ända faster, som jag tyckte väldigt mycket om du gav mig massor av kärlek. Du fick i bara din närvaro, och även nu så får du mig att känna mig speciell. Jag känner att du finns hos mig. Tack min kära faster Tony för att du alltid varit en sådan fin och snäll faster. Jag känner stor tacksamhet till dig att du givit mig fina minnen att minnas av dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar