Snart träder sommar ledigheten in och sovmorgon blir något av det vanliga för alla mina barn och min man. det kommer bara vara jag som är vaken tidigt på morgonen. Jag längtar tills detta är här. Jag längtar tills jag slipper. Tjata om läxor och skolväskor, det ska bli så skönt att bara leva utan skolansvärld. Att barnen bara får vara barn och att jag bara ska få vara mamma utan allt tjat som blir med skolan. Min älsta son har varit så duktig denna terminen! Han har verkligen kämpat och allt hans kämpande det kommer att ge ett resultat i betyget. Jag är en stolt mamma som har så duktiga barn. Men långt inom mig gnager en liten oro. Har detta gjort att mina barn tappat bort sitt eget värde all denna jakt på betyg och att de måste vara duktiga i skolan har detta gjort att de nu fått krav på sig att vara duktiga och de senare i livet kommer lida av prestationsångest? Detta är något som jag oroar mig för, att de senare i livet får för sig att det är det som de gör, som gör att de är bra och duger. Det är inget jag vill att de ska känna, för mig är det viktigare att mina barn är lyckliga och att de känner att de duger precis just som de är. De behöver inte den senaste prylen eller de senaste märket på byxorna för att bli något. De behöver inte slita helt ut sig på arbete och krav, för de är unika och helt underbart härliga just så som de är. Jag vill ge mina barn en grund att stå på. Jag vill att de ska inse att de inte blir lyckliga av alla prylar eller massor av pengar. Jag vill visa mina barn att den enda som kan göra dem lyckliga är de själva , och att de har ansvar i att se till att deras liv är lyckligt! Det största ansvaret de har är just det, att de är deras ansvar att vara lyckliga, det är deras ansvar att se till att de befinner sig i situationer och i relationer som ger dem lycka. Jag vill även ge dem en kärleksfull visdom som jag nu på senare år lärt mig. Denna visdom har jag lärt mig igenom livet, på gott och på ont, det har blivit viktig för mig. Den har hjälpt mig att bli en mera fullständig och en mera kärleksfull kvinna, som inte behöver andras gillande och kärlek för att må bra utan den kärlek som jag ger mig själv är den allra viktigaste kärleken, det är den som gör mig hel.Ger jag mig själv kärlek så har jag inte behov av att ständigt kräva det från min omgivning. Då har jag mera kärlek att ge min omgivning och jag kan lättare skaka av mig svårigheter sorg och andras avundsjuka, det ger mig en klarare och tydligare bild av vad som faktiskt hänt.
Jag vill att mina barn ska inse och förstå att den lycka kärlek de vill uppnå i sina vuxna liv inte kommer från andra människor i deras liv utan genom att de ger sig själv kärlek. Att de måste älska sig själva för att kunna uppleva kärlek från andra. Jag vill att de ska kunna känna sig hela i sig själv så att de slipper fylla tomma svarta hål med prestationen, prylar, pengar och andra själv medicinerande måsten! Du blir inte lyckligare än du tillåter dig att vara!!!! Jag bestämmer själv hur mycket lycka jag är värd. Om jag genom mina sätt att vara visar min omgivning att jag inte tycker om mig själv så visar jag att: satsa inte på mig! för det är jag inte värd! varför i hela friden skulle då någon utomstående satsa på mig när jag inte själv Vågar göra det?
Så min önskan och vilja är att mina barn ska komma till den insikten att det är inte vad de gör eller hur mycket saker de har som gör deras liv värdefulla utan det är att de finns och att de är helt underbara människor fulla energi, tankar, förmåger, egenskaper, kunskaper, känslor, kärlek det är detta som gör att de är värda och att de har möjlighetern i sina liv själva kan välja lycka kärlek och ett härligt liv för de är värda det! Min önskan är att mina barn ska inse att de har ett eget värde och jag vill att de ska inse att de är värda allt fint lyckligt de någonsin kan önska sig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar