var det idag. Boven i dramat var jag. Jag som aldrig nu för tiden har ett djä.... humör?!? Men jag blev fullkomligt vansinnig idag. Vad hände? Jo, så här står det till, då jag jobbar går mina barn upp själva till skolan, äter frukost och sköter sig själva! Men då jag är hemma hmmm vad händer?
Inget om jag inte ryter till. Min son frågade igår: vad blir det till frukost? Mitt svar kommer jag inte ihåg. Men han är femton år, borde inte han kunna gå upp ur sängen själv? För bara ett år sen, gjorde han det, varje dag, alla dagar i veckan, tog till sig frukost och gick till skolan. Borde inte detta fenomen blivit bättre och bättre? Det har det inte blivit här i allafall, för det har blivit tvärtom. Utom då jag jobbar, för då är ingen mamma hemma och fixar till frukosten. Vem paket är nu detta?
Jo, tyvärr måste jag nog se det här som mitt paket. För hade jag inte gått upp gjort omelett varje morgon, så hade ju sonen gått till skolan hungrig. I allafall detta gjorde mig helt hysteriskt vansinning idag. Blev det en bra morgon, för mig och min son idag ? Nej !!!! vare sig jag, eller min son mådde nog så bra. Hur ska jag nu lösa detta? Vet inte! Eller det är klart att jag vet! Antingen gillar jag läget eller så gör jag inte det , ser vemsproblemet är att vara hungrig. För vem är det som är hungrig, om jag inte gör omeletten och baconet? Inte jag! Utan min son. Min del i det är att jag inte vill att han ska gå till skolan utan något i magen och äta massa godis fram till lunchen! Biter mig själv i svansen, ser jag!
15 år är han, jag borde eller kommer nu att lära min son att laga sin egen omelett, han får gå upp en halvtimma tidigare så han hinner!
Nu blev det genast en tacksamhetstanke av det här Tack för att jag som mamma vill att min son ska bli självständig, och vuxen . Tack för att jag är en mamma som inte tror mina barn inte kan för det är klart att mina son som är 15 år klarar av att göra sig en omelett!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar