Jag tänker på de föräldrarna

som har dottern Engla. Hur skullejag stå ut med tanken att någon galning har utsatt mina barn för saker som de inte ska stå ut med till och med kanske ta mina barns liv.

Dessa sjuka människor som gör sådana fruktansvärda handlingar, borde någon långt innan ta hand om låsa in, eller ställa på ett torg så att samhället ser till att de inte gör barn och andra människor illa. Läste just i aftonbladet om att hans kompis visste om att han söker kontakt över nätet. Kompisen borde ju ta sitt ansvar redan där. Det finns så många barn som råkar i fel kontakter över nätet.
Vi vuxna måste ha mera koll, och vi måste prata med våra barn intressera oss för våra barn ge barnen tid kärlek och intresse. Nu inte bara våra egna barn utan alla! De killar eller tjejer som är ute på stan skitfulla eller bråkar mm de vill att vuxna ska reagera! De vill att vi ska sätta stopp. De vill ha kontakt med oss vuxna, som har normer och regler för hur det funkar.
Barnen är idag, ensamna i sin tid och växer upp utan vuxna som pratar och bryr sig.
När mina barn var små sa man att vuxna pratar med sina barn 7-9 minuter/ dag denna siffra har sjunkit till 3-5 /dag på tok för lite!
Hur ska barn veta hur de ska bete sig? Hur har de möjlighet att växa upp till ansvarstagande vuxna. De fostrar varandra idag och tar efter oss i allt vi gör! Inte det vi säger!
Dessa ensamma barn som blir mördare och våltäckmän mm vem visade dem om rätt och fel när de var små? Vem visade dem att de då de var små var värdefulla och respekterade dem för dom de var?
Det är inte klokt idag får barnen i skolan har kurser om etik och moral.
Min dotter går i en skola som startat en tjej grupp vilket i och för sig är bra. Där de pratar om självkänsla och respekt. Jättebra för det behöver våra småtjejer idag. Men ett stort Men! Är inte detta något som vi vuxna ska ge våra barn hela tiden! Måste de gå på kurs för att inse att de är värdefulla är det inget vi föräldrar ska visa våra barn hela tiden???

Har detta nu något med Englas föräldrar att göra? Nej det har det inte. Jag hoppas och önskar att deras prövning snart är över och att flickan kommer hem hel ren och vid liv. Vill inte ens tänka på hur jag skulle klarat en sådan prövning fruktansvärt, avskyvärt och rent outhärdligt. Jag tänker på er skickar tankar om att försätta att tro och hoppas ge inte upp.