Att prata

är så viktigt, kanske skriver jag detta just för att jag är kvinna.
Men det är viktigt för jag får så mycket egna idéer om hur saker blev så eller varför.
Tänkte just skriva man men ändrar det till att jag kan få för mig att det är så han tänker precis som om jag skulle veta hur han eller hon tänker. Det gör jag inte! Jag har min ryggsäck, den har jag med mig vart jag går. Det är utifrån den ryggsäcken som jag tolkar och bedömmer situationer även människor.
Vissa saker är jag rädd för att säga, för att det har misstolkats eller vänts på innan i mitt liv . Varför är vi så rädda? Varför vågar vi inte säga eller visa det vi känner. Det handlar om samma sak där. Det är ryggsäcken utifrån det jag upplevt innan, som jag får och har jag erfarenheter. Dessutom har jag skapat olika beteenden som gör att jag går i samma fotspår ännu en gång. Kanske har jag inte lärt mig tillräckligt, utan måste uppleva det en gång till, för att bli mera förbredd in för nästa liknade situation. Det är det som gör att jag utvecklas.
Att reflektera över dagen och över det som hänt, kan jag växa . Bestämma mig för att kliva av vägen som jag valt att gå, prova nya stigar och uppleva ett ännu härligare liv.
Det handlar om ärlighet att våga vara ärlig mot sig själv, att lyssna på den inre rösten. Det är svårt att vara ärlig mot sig själv, ibland gör det ont och det blir krångligt. Men det gör ondare, blir krångligare om vi inte lyssnar på vårt eget jag.
Att vara kärleksfull mot sig själv och ge sig själv en kram är viktigt. Om jag bekräftar mig själv är jag inte heller så beroende av att min omgivning hela tiden ger mig bekräftelse. det blir lättare att leva då. Eftersom jag inte behöver göra saker, så att andra ska tycka om mig. Utan jag blir mer ärlig mot mig själv, även en ärlig och pålitlig vän. Dessutom vågar jag prata utifrån mitt hjärta, mina känslor
Blir därigenom en mera kärleksfull och levande människa.