ADHD

Har varit ledig i några timmar nu. När jag kom hem så åkte jag, min man och våran lilla formgivare till staden U-valla för att handla. Sen hem, fixa mat och nu en stund här. Borde plugga lite, men rätta känslan har inte infunnit sig än. Jag är ju en människa som måste ha med känslor i det jag gör, annars blir det inte bra. Dessutom saknar jag disciplin, från och till. Idag kom jag att träffa en kille som har barn i samma ålder som mina barn. Vi hade ett intressant samtal om ämnet neuropsyk funktionshinder. Som förälder till barn som har adhd,AS och de andra tillgångarna. Så jobbar man i motstånd. Dessutom slåss man som ett lejon, alla de gånger som mitt barn blir krängt och blir bemött på ett tvivelaktigt sätt i skolan.
En annan sak som är jobbigt för föräldrar till dessa inspirationsbarn, är att vi ses som odugliga föräldrar och att barnen är ouppfostrade.
Det blir ett tungt arbete och jag som förälder jobbar i motstånd!
För vårat samhälle har inte kommit så långt än att erkänna att dessa neuropsyk... inte endast kommer av dysfunktionella familjer som missbrukar och lever utan för samhällets ramar. För så är det inte! Visserligen så, min funktionsnedsättning kanske gör att jag lever mitt liv lite annorlunda, än vad andra utan adhd lever. Jag lever mitt liv snabbare och jag har en lång lista av saker som jag gör för att ha lika mycket koll, som alla andra. Mitt liv behöver mera struktur och lite mera fyrkanter för att det ska funka, men jag kan tänka mig att mitt liv är, mera innehållsrikt på ovanliga händelser, det händer saker och när det händer så händer det snabbt! Mycket och fullt ut...
Ibland möts jag av frågor som det kunde du väl tänkt på eller tänkte du inte på det mm
Här blir mitt svar NEJ! jag tänkte inte på det, och jag räknade inte ut det, innan.
Så tror jag även att våra barn med diagnoser, skulle svara. För det är så, när det händer något så har de så fullt upp, med alla intryck, och på allt som händer. Att konsekvenserna är i en annan Dimension och flera mil ifrån barnets tankar.