Personligt ansvar

Har ju läst lite om Freud i denna veckan. och jag blir helt flummig. Psykologi är ju ett ämne som intresserar mig, det ger förklaringar som jag förstår.
Dessutom så tänker jag ofta psykologiskt.
Jag försöker hela tiden hitta förklaringar på varför och hur.

Nu tänker jag kanske inte som Freud, men mycket av det han menade är viktiga delar att titta på för att må bra.

Mina tankar handlar ofta om att vi gör sådant vi tjänar på. Om jag går runt och är sur så tjänar jag något på det, jag får en vinst i mitt beteende.

Min speciella lilla tjej ramlar ofta in i små tillstånd av ångest, på hennes röst kan jag hör hur ledsen och ensam hon är. Då jag hör henne i telefonen, så kan jag se henne framför mig. Om hon låter ledsen och orolig, så vet jag precis hur hon ser ut.

Igår var en sådan dag, och jag försökte förklara för henne. Hur hon måste lyssna på sig själv, och hur hon måste följa sin intuition. Många gånger har jag försökt att få henne att fatta att hon själv bestämmer, över sin kropp, sina tankar och sitt liv.
Jag säger ofta till henne att hon inte kommer leva i 700 år, så hon har inte tid att leva ett liv utifrån alla andra. Utan hon måste leva det i från sig själv, och en gång för alla bestämma sig för att vara lycklig.
För det är så ... i min värld, att jag är herre över min kropp, jag är herre eller kvinnan över mina tankar, dessutom är det jag som måste se till, att jag lever det liv som jag vill.

Gör jag inte det så blir jag ett offer, då blir det alla andras fel vilket är en livs lögn för mig.
Mår jag dåligt och inte trivs, så är det min sak att se till att göra något åt saken. Det ligger liksom i mitt intresse att ta tag i det som inte stämmer.


Visst det är ibland jobbig, att gör något åt saker som jag inte tycker om, Visst ibland är jag helt ensam på min ö, känner mig helt ensam och övergiven.
Men det handlar ju egentligen om att jag långt innan har övergivit mig själv, och min inre lust till välbehag. Jag menar i detta att långt innan min känsla så har jag länge blundat till det som mitt inre säger till mig. Det är det som som blir tomheten inom mig. För hade jag långt innan lyssnat, på det som jag borde lyssnat på, det som jag under ytan haft känsla om. Då hade jag inte behövt bli så besviken på mig själv och min omgivning.

Det finns ingen annan som kan fylla ditt liv med glädje och kärlek, utan det måste du göra själv.

Det är ditt ansvar att fylla alla svart hål i din själ. Att välja att leva det liv som du vill, det kan ingen annan göra för dig.
Att bli hel som människa gör ont och är jobbigt, men då du går ut ur något, så har du vuxit, blivit helare, en ännu tryggare och kärleksfullare medmänniska.

Det är ingen annans uppgift att se till att du blir lycklig hel och fylld med livslust.
Ingen kan fylla det åt dig..... det måste du tyvärr göra själv....