Migrän

Att leva med migrän, trotts min många år så lär jag mig aldrig att stå ut med dessa attacker. Det har ju blivit mycket bättre med åren, för idag är inte migränanfallen så ofta, som det var förr. Förr om åren hade jag dessa flera gånger om året, nästan en gång i månaden. Då hade jag annervan som medicin för dessa attacker Det ända var att man skulle ta dessa då man kände första symptomen
Problemet med det var, att jag aldrig kände första symptomen eller det gjorde jag, men jag har aldrig gillat ta tabletter så jag tog dem alltid försent, när attacken var i fullgång. Vilket gjorde att tabletterna inte hjälpte. Detta medförde att jag hade migrän i flera dagar, med allt dessa attacker innebär. Mörkt rum och kräkningar i tid och otid.

Nu om åren slipper jag dessa månads attacker, utan har de kanske en till två gånger om året. Jag slipper också att ha de i flera dagar, förutom denna gång.

Efter min paddling då jag förmodligen tog ut mig mera en jag borde, så fick jag huvudvärken. Min vanliga tanke kom att bara jag sover så går det över.
Ha!! Inte då! Huvudvärken hade jag i tre dagar.
Sen gick jag ut i min trädgård och slet i flera timmar. Min bror kom med den briljanta idéen att vi skulle grilla en sista gång på altanen, grill , altan och min bror det betyder lite vin till maten. Denna gången smakade vinet lite extra gott, vilket inte är bra för mig.

Eftersom jag kanske dricker vin någongång i halvåret eller högst var tredje månad,då högst 2 kanske 3 glas . Så blev det inte denna gång, utan mera nära sanningen så drack jag kanske 4 till 5 glas. Dessa glas vin gjorde inte att migränen försvann, utan tvärt om. Igår var jag uppe små korta stunder för att äta eller dricka något, sov kanske 20 timmar av 24. Vaknade idag klockan sju, med ännu en vetskap om att jag idag kommer att ha huvudvärk. Även en dov sovande stum känsla i kroppen, som alltid infinner sig under några dagar efter ett riktigt migrän annfall.
Med denna upplevelse .... Måste jag för en gång skull ta tag i mina migränanfall en gång för alla! Jag måste nu inse att det är inget som jag är värd att genom leva, utan nu ska jag en gång för alla ta tag i det, och gå igenom detaljerna som alltid ser likadana ut. Gå igenom alla tecken som gör att jag får mina attacker och jag ska söka hjälp. Dessutom ska jag se till att jag tar de tabletter som ger mig hjälp. Jag ska också sätta mig ner och fundera på hur jag kan lägga om mitt liv, så att jag slipper mina anfall.
För det vet även jag, att det handlar om att omvärdera och ta bort saker och händelser som utlöser dessa anfall. Vin kommer jag härdenefter bara att använda i maten!
För sås smakar så mycket godare men en skvätt vin i.