Solen

tittar fram igen. Jag tog en filt ut till trädgården för att få lite färg. Två sekunder där ute i solen sen sov jag vaknade till av att min son prata lite med mig. Somnade igen, vakna av att mitt ansikte är lite stelt.
Denna stelhet talar om för mig att resterande av dagen ska jag inte vistas i solen, utan hålla till någon annanstans.
När skymningen kommer så kommer jag kunna lysa upp rummet i ett rött ilsket sken genom att bara visa mig. Sömnen som jag ska ha i natt kommer inte att infinna sig, så det är ju bra att jag sovit nu.
Med denna skrivelse vill jag säga att jag lär mig aldrig var ända gång är det likadant.
Andra lär sig av sina misstag, det gör inte jag. Eller vad beror det på när ska jag lära mig?
Kanske då det inte är så viktigt för mig att få en fin solbränna, men denna röda färg jag har nu är inte fin!!!

Ta lugnt ha gött!