Funderingar kring ADHD

Mulet och grått ute men ändå varmt . Ångesten över att semestern är över, har lagt sig. Livet ska nu återgå till sin gilla gång. Komma tillbaka till rutiner och det vanliga är egentligen helt ok. Om det har med adhd att göra, har jag ingen aning om. Men jag är en rutin kvinna. Stukturer och rutiner är något som jag måste ha i mitt liv. Utan rutiner och struktur funkar inte min vardag, det blir inget gjort, och dagarna går ut på att leka. Jag är ju så medveten om att rutiner i mitt liv är ett livnödvändigt ont, ändå är känsla av befrielse en härlig känsla att uppleva då semestern är ny. Befrielsen att kunna göra vad man vill, inte ha tider att passa, och inget planerat. Lika skönt är det när rutinerna är tillbaka. Det inrutade och det fyrkantiga är en trygghet som jag kan vila mig i. Trygghet är något som hela min kropp och själ skriker efter. Kanske är det som är adhd. Min kropp och mina tankar är så otrygga i sig själva så i det inrutade känner jag mig lugn. Min adhd ger ju mig ett virvelvarv av impulser som inte riktigt går att tygla allt går snabbt och händer så fort. Sen står jag där och funderar på hur kunde det gå till så här, eller hur blev det nu? En overklighet känsla som om det inträffade spelades upp på film eller som något jag just läst om känner jag ibland. Så det inrutade och rutinerna är nu välkomna även om det känns som om jag skulle kunna vara ledig ett helt år till.