känns livet ganska enkelt vaknade 6,40 så idag har jag haft sovmorgon. Trots att solen skiner så ska jag inte ut i min trädgård min kropp är led bruten och behöver vila efter gårdagens bravader i mina rabatter. Fint blev det och jag är fortfarande nöjd med min insats.
Tänkte berätta för er, om min förra Chef som jag hade. Jag kände han inte, han hade börjat lite innan jag slutade, eller jag hade mycket annat för mig just i den tiden av livet än att arbeta. Jag var tjänstledig, på utbildning och lite sånt. Men denne chef fick mig att tänka på ett lite annorlunda sätt i mycket. Men den viktigaste andledningen som jag ser idag, det budskapet som jag tagit till mig mest av. Är kanske självklart för andra, men var det inte för mig just då.
Han berättade om hur människor som söker bekräftelse från andra för att de inte tror på sig själva och att de egentligen bara handlar om självkänsla.
Dvs, de tycker inte själva att de duger ,och de har hela tiden behov av att få beröm, vad det än gäller för något. Människor med dålig själv känsla har även svårt att känna glädje över att andra lyckas bättre, än vad de själva gjorde. Då deras självkänsla är sänkt av något eller någon måste de hitta fel på den som lyckats bättre,det blir lite jobbigt med människor som hela tiden måste vara duktiga, och det spelar ingenroll hur mycket beröm de får eller hur duktiga de är så blir de aldrig nöjda, då de får beröm för nått, så tycker dom att de som de åstadkom, är inget märkvärdigt, vem som helst kunde göra det , eller den här gamla trasan. Det hjälper liksom inte vad man än säger, utan det är aldrig något som är riktigt bra, vad det än gäller . Det som dessa människor egentligen behöver göra, är att stärka sig själva.
Jag gick hem och tänkte på detta och kom fram till att visst var det så.
Alla dessa människor man möter, som hela tiden måste glänsa, gör saker efter konstens alla regler, springer runt och strävar efter att uppnå gillande från sin omgivning, endast för att de inte på riktigt gillar sig själva.
Det var något även jag behövde ta till mig. Inte så uttalat och inte i alla sammanhang, men lite av det han sa till mig under samtalet, kändes som en sanning för mig. Vissa saker i mitt liv gjorde jag för att andra skulle tycka att jag var duktig, och för att de skulle tycka om mig.Varför? Jo, för att jag inte riktigt var så nöjd med mig själv.
När man ibland närmar sig sanningen så känner man att, mmm så är det.
Jag kan inte förändra något som Jag inte erkänner. Är också en sanning som är viktig.
Så i allafall denne chef gav mig något att tänka på.
Idag är jag faktiskt tacksam för vårat samtal. Tacksam för att jag tog det till mig, det min chef sa. För livet blir så mycket lättare att leva, när jag inte behöver göra mig till, bara för att andra ska tycka om mig. Jag behöver inte vara omtyckt av alla andra, utan endast av mig själv.
Bara jag tycker om mig själv så löser det andra sig automatiskt.
Så det här får bli en Tacksamhetstanke till min före detta Chef.
Tack för att vi hade detta lilla samtal.
Tack för att jag faktiskt blev klokare och insåg det viktiga i samtalet.
Tack för att jag var så klok att jag tog till mig det som samtalet gick ut på.
Kommer även nu på att detta är något som Kaj Pollak nämnt i sin bok: Att växa igenom möten. Där han skriver något om att varje människa jag möter, möter jag för att denna människa kommer att lära mig något om mig själv.
Så med vetskapen och med tankar om detta, så har jag nu kommit fram till att:
Andledningen till att jag skulle få förmånen att ha min före detta chef som chef, var att han skulle lära mig att det viktiga i livet och i relationer är , relationen till mig själv. Det är viktigt att jag själv tycker att jag duger, det är viktigt att jag ser till att göra saker som jag är nöjd med. De är viktigt att jag verkligen älskar mig själv och ger mig själv kärlek, beröm och att jag verkligen känner att jag duger precis som jag är. Vilket jag idag gör!
Jag duger jag är bra jag är värd all lycka och kärlek som kommer till mig ....
Så Tack Chefen! för att du lärde mig det som är viktigast i mitt liv d.v.s jag mig och mig själv och att vi faktiskt duger i alla lägen!
2 kommentarer:
men självkänsla kan väl inte bara komma av ett litet samtal Är inte det växer fram i barndommen? hur kan man få det i vuxen ålder? är det inte de tre första åren som är viktiga?
självkänsla är färskvara det är något jag måste hålla i liv hela tiden självkänsla är något som går att jobba upp det gäller att inte lyssna på sina negativa röster och byta ut dem mot positiva ord handlingar emot sig själv
Skicka en kommentar