Behandlingshem

Först knivskar den 15-årige pojken sin kvinnliga vårdare till döds.

Sedan högg han kniven i sig själv.

Pojken vårdades i natt för svåra skador.

Sådant här får inte hända!

Mina tankar går idag till hennes kolleger, till de barn som vid detta tillfället bor på behandlingshemmet. Även till pojken som utförde dådet. Denna händelse är en händelse som inte får hända.

Har själv i många år arbetat på ungdomshem. Jag vet hur nära man blir sina arbetskamrater. Tryggheten finns i arbetsteamet , då min kollega är utsatt, är även jag utsatt.

Då man jobbar så nära och är stabiliteten och tryggheten på hemmet, blir det de vuxna, de som arbetar där , tillsammans blir vi tryggheten i den unges liv.
Man kompletterar varandra på ett unikt sätt, där min svagheter är styrkor hos min kollega.

Den kvinnan som i natt blivit mördad var också en del i en sådan arbetsgrupp. Hon har också en gång i livet valt ett sådant jobb utifrån sig själv, haft ideal, och en tro på att människor kan förändras. Nu har hennes låga slocknat. Hennes vänner har mist en vän, barnen sin mamma,hennes man sin fru, det fanns med all säkerhet en massa människor runt henne som idag känner sorg ångst och vanmakt. Kolleger till henne idag, går runt med tankar om att vilket tecken missade jag? Eller varför var vi inte där? Kunde vi se innan att detta skulle ske? En fruktansvärd tid kommer nu att följa människor som varit i hennes närhet. Och ännu en gång kommer det att väckas diskussioner i media om behandlingshemmens vara och icke vara, vilka brister som finns mm.

Jag har alltid vetat att jag ska jobba med människor, alltid älska mitt jobb som behandlingsassistent. Men under en period nu känt att jag behövt en paus.

I min tanke just nu, blir det : Det kunde varit jag, det kunde varit min kollega. För det handlar inte om personen, utan om situationen man är i.
Som behandlings assistent är jag utsatt! Jag är i situationer som ibland inte är trygga och jag har ansvar över andra människors liv och öden. Denna arbetsgrupp gör ett fantastiskt arbete och utgör en del av framtiden. De ger en ung människa en chans till att utvecklas och att han eller hon ska få ett bra liv.
Dessutom den tid den unge vistas på hemmet, får den kanske för första gången uppleva att det finns vuxna människor som tror på dom, som ser dem bakom attityden, de byggt upp runt omkring sig. Vuxna som står kvar i alla lägen, vuxna människor som visar att de tror på den unge, Vuxna som visar den unge, att ångest inte är farligt. Vuxna som ser att fasaden bara är en fasad, som den unge byggt upp för att överleva för att inte gå sönder helt. Människor som valt att arbeta med behandling väljer detta för att de tror att på Människor. De är ofta människor som ser möjligheter i livet.

Idag känner även jag sorg för i min yrkes roll kände jag på sätt och vis en del av denna kvinna. En del av henne har gjort samma val som jag en gång i tiden gjorde. En del av hennes yrkesliv har även varit en del av mitt yrkesliv.