Att våga vara vuxen

Solen skiner idag. Sommarlovet närmar sig. Barnen börjar nu uppleva den välbekanta längtan och tröttheten som smyger sig på innan sommarlovet. Jag förstår dom, det är fint väder och själv hade jag inte velat sitta inne i en skolsal och lyssna på någon lärare som bara mal och mal. Jag kommer själv ihåg vilken jobbig tid detta här var, innan skolan äntligen slutade innan sommar lovet. Jag hade inte då tankar på att jag ska lära mig saker, eller någon inspiration att räkna ut mattetal.
Framför allt tyckte jag nog att skolan var rätt tråkig. JU närmare sommarlovet det blev, ju tråkigare tyckte jag att skolan var. Framför mig såg jag bara alla underbara lediga dagar och allt roligt som kunde hända under sommarlovet. Under den tiden jag gick i skolan hade inte vuxna så där jätte mycket koll och vuxna var inte så engagerade i allafall inte runt mig och mina kompisar. De var rätt enkelt att lura mina föräldrar eller det frågade inte de rätta frågorna så själv klart fick de inte de rätta svaren. De är nog lite synd om mina barn för jag frågar de rätta frågorna eller jag frågar de frågorna som mina föräldrar borde ha frågat mig. Jag stoppar och säger nej till saker, som jag borde ha fått nej till som barn. Nu var inte jag ett alldeles vilt barn som gjorde massor av dumheter, men jag hade kompisar som gjorde, ibland var det situationer som jag idag inte tycker att jag borde varit i. NU är det inte så att jag ser detta som en nackdel idag, utan ser det som erfarenheter som jag har nytta av idag, då mina barn börjar bli stora. Jag har även haft stor nytta av det då jag jobbat med ungdomar i min förra yrkeskår, då jag arbetade som behandlingsassistent på ungdomshem.
Det alla barn och ungdomar idag behöver mera än någonsin. Är Vuxna människor som lyssnar, frågar och bryr sig. Bryr sig gör man då man vågar vara vuxen och vågar sätta gränser. Att även vara där ungdomar är och att alltid ha sin egen tonårsperiod någonstans i bakhuvudet.
Det handlar ju mycket om att släppa taget. Att i vissa situationer lita på sin tonåring men i bland hjälpa ungdomen genom att säga nej och då genom handling visa att nej är ett nej.
Jag såg på tv för ett tag sen en film som jag tyckte var helt underbar där en pappa sa till sin son: Att så länge du bor hemma, inte tjänar egna pengar och inte är myndig så gör du som jag säger. När du sedan tjänar egna pengar , står på egna ben. Så är det ditt ansvar att själv veta och bestämma hur du gör med ditt liv förhoppningsvis har du då blivit så pass klok att du förstår och inser att det är dina val i livet som gör att konsekvenser blir svåra eller lätta.